Här ligger jag och myser i soffan med en gammal äcklig bonbon. En zebra bonbon faktiskt. Den kan tyckas se god ut men så är ej fallet, men en lördag som denna är min mun tacksam bara den får i sig socker även om bonbon är torr och gammgammmmm. På tal om bonbon förresten, så saknar jag momma. Hon pratar bonska och kallar barn för bån, alltså är jag hennes minsta bånbån(bonbon uttalas också bånbån) och ibland blir jag även kallas bäbis av henne för att jag är det minsta bånbånet. MOMMA<3<3<3<3<3 (för er som inte fattar mitt härliga språk så är det mormor jag snackar om)

 

Vad fan, nu när bonbonen är uppäten insåg jag att den var FÖRJÄVLA god. Och ylva tog andra halvan... vad fan gav jag bort bonbon til den ungen för??? Hon äter mig ur huset......